Jag känner mig som en dålig vän.
En riktigt dålig vän.
Jag säger men vi kan ju hitta på nått i veckan! Jag slutar ju ändå så tidigt. Men det är ju det att jag är så trött efter praktiken och helger vill man ju bara ta det lugnt eller hitta på nått skit kul. Och då känner jag mig dum för att jag är ju med Fredrik efter praktiken. Han orkar jag minsann med! Sen har du börjat sluta höra av dig till mig. Och det gör ju ännu mera ont. Jag känner att det här känns inte bra. Det känns som om nått måste göras. Jag vill framför allt inte förlora en vän till. Det orkar jag inte och framför allt en som står mig så himla nära. En som skulle kunna vara min bror. Men hur ska jag kunna göra nått om jag inget får veta om jag gör nått fel?
Gud om du finns varför gör du såhär mot mig?