Jag ligger och läser lite inlägg som jag har skrivit typ för en månad sen och sen såg jag bilden på mig och Lungan och nu saknar jag honom. Sen så läste jag om örbyhuskvällen och så nu saknar jag Sara. Jag hatar att sakna folk. Och en unge har typ slutat pratat med mig men jag ger upp jag orkar inte gnaga in mig i det igen. Om det är så att folk börjar överge mig så hoppas iaf jag att jag har Fredrik kvar. Men kan man kalla det vänner om dom inte ens kämpar för en?
Vart tog en för alla alla för en vägen? Eller är jag helt enkelt för vuxen för att ha bästisar?
 Jag vill ha det en riktig bästa vän, Fredrik är självklart det men en tjej bästa vän.

Jag har fått en ny tjejvän nu iaf, Elsa, hon går i min klass underbar tjej men ändå inte det hära att jag ser mig själv i henne. Men jag är glad att jag har henne för att jag tror annars inte jag hade stannat kvar då. Så tack Elsa!