Hum hur ska jag börja. Det är så mycket jag vill säga. Men vet inte riktigt hur jag ska göra det. Jag är dålig. Men jag är ändå bra. Jag vet inte hur jag ska göra. Även om jag irriterar mig ibland så jag vet inte var jag ska ta vägen så vill jag inte lämna. På så kort tid har det hänt så mycket. Jag tänkte om jag tar en break och ser hur det blir så kanske det blir bra för att jag vill inte lämna detta. Men vart jag än går så finns mitt problem vart jag än vänder. Men då är frågan. Vad fan ska jag göra? Jag hatar sånt här. Jag vet inte hur jag beter mig i sånna här situationer. Man kan ju inte alltid få som jag vill har jag märkt. Om jag bara hade en som sa gör så här så blir allt skit bra. Både du och ditt problem kommer att ha det bra. Men vem är då den som ska hjälpa mig? Gud? Är det en okänd? En vän? En i familjen? Släkten? Fredrik?
Jag är inte gjord för sånt här, jag är inte tillräckligt hel. Eller hel är jag nog men är jag stark nog? Just nu känner jag att jag vill bara dra mig bort en stund. Inte i Sverige jag skulle vilja dra mig utomlands bo där. Eller vara där en vecka iaf. Hujjeda mig hur jag är.