I onsdags hände det grejer. Jag kom hem från jobbet helt slut och trött. Och det värsta av allt var att jag kände att jag och Fredrik skulle verkligen behöva storstäda i lägenheten. Och sen när jag kommer hem ser jag att det är upplockat, diskat, bäddat och till och med dammsugat. Då har hjärtat gjort allt och sen sa han att vi skulle kunna åka in för att gå på bio, käka lite mat och även kolla på ringar.

Juste vi hade pratat om att förlova oss. Ett vääääldigt stort steg men vi känner det att varför inte? Jag menar jag tycker att det symboliserar vår kärlek att det SKA liksom vara vi.

Så vi drog in kollade på Guldfynd och hittade två fina ringar som ska komma om ca 10 dagar. Sen åt vi thaimat och kollade på Resident Evil Afterlife 3D. Väldigt bra måste jag säga faktiskt. Men jag hade inte så höga förväntningar så det var väl därför jag tyckte om den så mycket.

I morgon är sista dagen jag jobbar sen är jag ledig en vecka. Vad ska jag göra då? Jag har ingen aning och jag som blir så rastlös på en gång. Så det blir väl att försöka hitta på något. Jag ska tvinga Sara att leka med mig någon dag också. Det gör nog inte så mycket tror jag nog.

Det finns allt för många negativa människor på denna jord. För många som tycker synd om sig själva. Jag tycker synd om mig själv när jag är sjuk. Men det finns folk som bara klagar hela tiden. Vill dom ha sympati? Vill dom att man ska försöka hjälpa dom? Jag menar har man ont i låt oss säga, ryggen. Säg det en gång, det räcker. Jag menar jag hör ganska så bra och hör väldigt bra när någon säger det en gång så det räcker. Man behöver inte säga det 20 gånger om för att det ska fastna.

Det har jag kommit på att jag har ledsnat på när folk tjatar om. Så har du ont säg det en gång. Jag tjatar säkert också men jag har börjat tänka till faktiskt. Den enda jag klagar till mycket är Fredrik men det är bara för att jag vill ha uppmärksamhet av honom. Fast jag säger ju bara om jag har ont självklart x) .

Det är bra att jag har min man. Det blir så mycket lättare då. Åhh vad jag längtar tills i morgon när jag äntligen får träffa pappa mor och min katt x) Jag saknar min katt hur mkt som helst för att jag får ju inte ha husdjur här sen även om jag skulle få ha det så kan jag inte för att Fredrik är ju självklart allergisk -.- Det är uppoffringar man får göra ;P

Nu sitter jag själv här hemma och kollar på Idol. Fredrik har åkt hem till Robert över helgen eftersom jag inte ska vara hemma sen så ska jag lägga mig tidigt idag och då kände han att han kunde lika gärna åka idag. Vilket jag tycker är skit tråkigt med tanke på att jag tycker inte om att sova själv längre. 
Idag på jobbet pratade Kim och jag om tvångstankar och liknande saker. Och jag kom fram till ganska många som till exempelt:

• Om det är någon som puffar mig på Facebook så måste jag puffa tillbaka. Kryssar jag rutan där det står att någon har puffat mig får jag tvångstankar och känner att jag MÅSTE puffa tillbaka och vara den sista som puffar.
• Ni vet när man precis har gått och lagt sig och sen är så himla nära på att somnar men sedan känner FAN jag är kissnödig. Då vill man inte direkt gå och tända lampan så då sitter man där i mörkret MEN jag måste alltid blunda för att jag är rädd att jag ska se saker i mörkret som spöke eller något äckligt.
  
  
• När jag ändå är inne på att kissa. Jag måste kissa varje morgon och sen typ 3 gånger innan jag somnar.
• Jag kan inte sova med någon som helst kroppsdel utanför sängen för att jag tror att någon ska slita eller ta i min tex hand.
• Om någon går på min högra sida och sen helt plötslig byter så får jag panik. Man kan ju liksom byta sida hur som helst. Sen så måste jag oftast ha folk som jag går med på min högra sida.
  
  
• Jag måste alltid skriva rent. Alltså stor bokstav efter punkt. Sudda om det blir fel. Osv. Har undantag men det är inte ofta det händer.

Listan skullen nog kunna bli hur lång som helst. Men det är dom som jag vet som drabbar mig mest iaf. Det är skit jobbigt att ha tvångstankar. Jag känner mig så himla dum i huvudet när jag säger : puffa mig inte på facebook för att jag kan inte sluta puffa. Jag känner mig lite konstig faktiskt. Men jag är konstig. Fast en bra konstig sak.

Jag är nog sambo med världens bästaste människa. Han vet verkligen vad som gör mig lycklig. Även om det är små saker. Som förra veckan kom han hem med 10 röda rosor. Bara för att han älskar mig sa han.

Sen så igår så hade han och Robert varit i stan för att Robert skulle köpa sig en diskmaskin. Så kom han hem med en träslev för att han vet att jag har velat haft en så himla länge, varför kommer jag inte i håg men när jag väl behöver en så tjatar jag om det och säger: Hjärtat vi skulle ha haft en träslev. Och det har han lagt på minnet. Sen hade han köpt hem två ljusstakar som vi skulle köpa förr men det fanns bara en och vi ville ha två stycken av den modellen så då kom han hem med två sådanna. (Bara det att det var nog lite dålig kvalité för ena var helt sne och den andra där själva ljuset ska sitta gick sönder bara för att jag vickade lite på den. Men det är tanken som räknas, nu måste vi bara byta ut dom -.-)

Sen det bästa av allt!! Han vet att jag verkligen ÄLSKAR Pucko så himla mycket att han hade köpt hem två liter. Och nu har jag bara en liter kvar. Och det är nästa så att jag inte vill dricka för att då vet jag att det tar slut x)
Om två veckor är det Halloween och jag och brudarna tänkte väl hitta på något men var är insperationen till det? Det är ju skit svårt. Jag menar man ser ju inte lika snygg ut som dom på bilderna på förpackningen x) Jag får klura vidare.

Det tär i mig. Jag vet inte längre vad som är rätt och vad som är fel. Vad är det som jag gör är fel? Gör jag något fel? Det känns som om man inte längre får ha ett eget tycke, en egen uppfattning.

Jag hatar den, hata den också. Jag tycker så här, tyck så också. Jag känner så här, känn så också. 
Gör jag fel?

Om jag inte gör något fel varför har jag då så dåligt samvete?

Jag har inte skrivit här på 100 år men börjar känna att jag kankse ska ta tag i det igen.
Fast det är klart jag har inte så intressanta saker att säga egentligen men det är väl mesta dels för min egna skull.
Ja mycket har hänt, både roligt och tråkigt sen lite spännande saker.

Idag har jag jobbat det är typ den enda jag gör. Jobbar känns det som men ändå fast man sliter som ett djur så visar inte det direkt sen på kontot. Jag har försökt hittat och sökt jobb utan resulltat. Jag har ledsnat lite på mitt jobb jag menar jag har ju jobbat här nu i ett år så det känns som om jag måste vidga mina vyer. Testa vingarna på andra ställen. Utvecklas ja ni fattar vad jag menar. Men det händer liksom inget jag står så himla still.

Jag och Fredrik vill flytta till Uppsala för att börja om på nytt. Jag älskar Örbyhus hur mycket som helst men det känns som om ja jag vet inte jag har ju ändå bott och varit här i 20 år. Så jag menar lite nytt skulle vara skönt. Men det kan inte hända än på ett tag Fredrik måste gå ut ur sin skola och jag får väl bara vänta.  Vi trivs jätte bra i lägenheten men det är läget och hyresvärden. Det är faktiskt lite läskigt att han bara kan klampa in hur som helst bara för att han har nyckel hit. Han kanske sitter och sniffar på Fredriks kalsonger eller något liknande. Skämt å sido så känns det inte så tryggt även om man känner honom så vet jag inte man får inget privat liv.

Varför all dess hat?