Mobbning är det värsta jag vet. Speciellt när det gäller mobbning av barn, det är deras tid att få växa upp och dom ska lära sig hur man ska bete sig i vissa situationer. Men hur lätt är det att utvecklas när det är en vägg som bara försöker bromsa en.

Jag har aldrig blivit mobbad i mitt liv. Skitsnack bakom ryggen har jag självklart vart med om men vem snackar inte skit om någon. Det är sånna vi är som individer. Vi är så pass osäkra på oss själva att vi måste klanka ner på andra för att må lite bättre. Vissa gör det självklart mer eller mindre. Jag kan erkänna att jag kanske gör det för ofta men jag talar oftast om samma människor/människa i samma situationer. Och vad får jag ut av det? Jag vet inte jag tycker om att klaga sen så ska jag erkänna igen så mår jag mycket bättre när jag har fått sagt mitt men sen är det här också när man snacka skit är det för att må bra eller är det för att man säger vad man tycker? Det tycker jag är väldigt svårt att veta. För att jag har alltid sagt vad jag tycker, jämt. Och det har fått respons av både det dåliga och de bättre sidorna. Men jag har faktiskt bättrat mig otrooligt mycket. Och det är jag stolt över.

Det som man oftast inte tänker på är att faktiskt vuxna människor också blir mobbade. Som på jobb tillexempelt. Men vad kan DU göra för att få stopp för det? Ska jag vara ärlig av egen erfarenhet. Ingenting. Vuxna människor vet oftast vad dom vill och vet vad dom tycker. Dom har ganska svårt att ändra sin uppfattning om något och vill helst inte byta ut sina gamla vanor. Men vad är det man säger man kan inte lära gamla hundar att sitta. Och det stämmer ganska bra tycker jag.

Jag vill skriva blogg oftare men oftast har jag inte tid eller lust. Men när jag tillexempelt går på jobbet och tänker så kommer jag på så mycket jag vill skriva. Men sen när jag kommer hem har jag glömt det lika fort. Jag börjar nog bli gammal. Nej nu ska jag äta lite av marabou vinter vit. Inte så god direkt. Men jag är sugen, fast ändå inte. Det går i det är ju socker. Vi får se när det blir en liten spalt här igen. Vem vet.

Jag tycker om att jobba. Jag gör verkligen det. Men det blir lite jobbigt när dom kräver liiiite för mycket av en. Som att man ska städa en våning med 16 rum själv + riva ur alla grejer från två av våra största rum för att dom ska göras om. Sen efter det skulle jag göra två extra rum på första våningen när jag är på 4:e . Visst jag är 20 år gammal och ska väl klara mer än gammligarna på jobbet men snälla jag är inte en robot som klarar av vad som helst.

Jag har världens sämsta kondis och har inte energi till att jobba hur mkt som helst för att jag tränar inte, äter verkligen inte rätt och sover oroligt om nätterna. Dåliga ursäkter kanske det låter som. Det är väl bara att ta tag i det men det är inte så lätt för en människa som mig som bara kritiserar sig själv hela tiden och känner ingen som helst motivation. Träna vill jag börja göra. Men ändå så ringer jag inte det där jävla nummret och frågar om priserna. Jag har bara mig själv att skylla.

Nej nu tänkte jag nog börja med maten hjärtat kommer nu hem så då slipper jag vara helt själv iaf.

GE MIG MOTIVATION!