När går gränsen till att man får vara svartsjuk? Är det när ens kille pratar med en annan tjej? Att den kramar kanske en annan tjej? Eller när han skriver med en tjej stup i ett och hittar på smeknamn eller roliga grejer tillsammans?  Är det okej fast kille påstår att dom bara har blivit bra vänner?

Osäkerheten.

Den kommer som en smäll i ansiktet och man flippar ur totallt. Är det alla historier eller är det hos en själv?
Jag har stött på svartsjuka ganska mycket under den senaste tiden och jag hatar det. Inte för att jag inte kan lita på min kille utan för osäkerheten hos mig själv. Jämnförelser. Han är min så är det MEN jag äger inte honom. Det är inte okej att bete sig hur som helst. DET intalar jag mig själv när jag känner minsta lilla osäkerhet men ibland lurar den bakom hörnen och hinner före mina bra tankar.

Går det att bota svartsjuka? Svar: Nej, inte vad jag anser iaf, det jag anser är att är man inte svartsjuk bryr man sig inte MEN det får inte gå över styr.

Jag önskar att någon kunde se saker från min sida och säga. Du har rätt så får det inte vara. Det är han som gör fel. Men ändå ha en som nästan slår mig i ansiktet och skriker åt mig att hålla käften och sluta bete mig som en 14 årig liten fjortis som inte egentligen förtjänar all den kärlek som hon får.

Jani kärleken är inte lätt det må jag då säga.