To Much?

Okej jag ångrade mig jag vill inte vara ensam längre men jag vet så fort nån kommer hem eller något annat så ändrar jag mig på en gång. Tur att jag har katten så att jag inte känner mig lika ensammen och sen så kan jag ta bort honom när jag vill.
Jag är patetisk. Egokär. Men ändå så trasig. Poor little girl.

Micaela den allsmäktige. Det skulle vara coolt. Fast om man får som man vill och inte får kämpa alls då skulle inte jag vilja leva. Vad är det för mening då? Livet ska vara lite utav en tävling. Visst många gånger har jag sagt att jag hatar mitt liv men egentligen gör jag ju inte det bara att jag har fått lite utmaningar och då har jag varit villig att ge upp, många gånger, men än så är jag med i tävlingen och det är jag glad för.
Tänk annars hade jag inte haft mina underbar vänner, Fredrik, familjen, allt! Visst vissa saker kunde man ju ha fått hoppat över men ja som jag sa det blir ingen tävling annars.