Hej det är patetiska miccis igen. Samma sak hände igen. Peter ringer undrar om en låt sen får jag prata med Fredrik efteråt men jag har bara gråt i halsen.  Sen slänger jag med en ursäkt nej jag är inte sur men det är ohyfsat att prata när man är bland folk. Hej då *KLICK* För att det var visst en liten festtillställning där. Men sen fick jag dåligt samvete och ringde och sa jag är inte sur och sen sa vi att vi älskade varandra och återigen Fredrik fattade ingeting x) Men det stora hela är jag vet inte varför jag var som jag var idag eller igår men jag älskar verkligen Fredrik och jag hoppas på det han säger att även om jag blir fet och rynkig så kommer han inte att lämna mig. Det är nog det som är det värsta med mig jag tror alltid att när jag har det som bäst så tror jag att alla ska lämna mig. Och då blir jag rädd och backar undan istället. Så därför så även om jag försöker springa så håller Fredrik alltid fast mig.  Klockan är snart ett och jag kan inte sova. Jag tänker för mycket tror jag. Vart tog det possetiva vägen. Jag behöver mina flickor! Sara! Malin! Det känns som om det var hundra år jag träffade er och nu saknar jag er också. Igen. Haha som jag sa patetiska Micaela.

Mina två snygga babes. Jag vet jag har inte frågat OCH det är olagligt att döda! men det var hundra år sen OCH ni blir bara snyggare och snyggare för varje år. Älskar er <3 (a)