Som ni kanske har märkt så har jag inte haft mina bästa stunder här just nu. Men det är småsaker som kan göra en så jävla glad. Idag när jag satt och pluggade som, jag förövrigt har gjort hela dagen inför morgondagens prov, så ringer min telefon och det är ÄMIL! Han frågar om han får komma över en stund. Och visst man behöver ju komma ifrån pluggandet ett tag. Sen så när han väl kommer så har han gått hemifrån sig i det kalla vädret som är förövrigt 2.5 km med i ena handen Fredriks tunga present och i andra handen dumleklubbor som han vet att jag älskar. Och det gjorde han enbart för att han vet att jag har det jobbigt. Han är verkligen en riktig bästa vän. Ingen har ställt upp för mig på samma sätt som han har gjort. Han har hjälpt mig när jag verkligen har varit i botten och sen när jag bara behöver få spela lite spel för att göra mig glad.
Vi är inte sånna vänner som kramas direkt men vi båda vet att vi aldrig skulle vilja vara ifrån varandra. Han fick mig att tänka lite possitivt iaf och säga att han tror på mig.

I morgon ska jag till Fredrik som är säkert lite uppskakad efter gårdagens insident men jag hoppas han beter sig som vanligt annars blir jag bara mer ledsen och då kommer han tro att jag är världens grinolle. Som jag är MEN jag vet en värre. Så man får bete sig så. Det är också p pillrena som gör det så jäääävla mycket värre. Bajs piller!