Ja min midsommar var väl okej. Alltså jag drog ju till Almunge med Fredrik och hans polers. Vi satt hemma hos Simon drack och grillade hade det riktgit mysigt. Men sen så vart vi bjudna till två olika fester. Fest nr 1 var till en brud som hette Veronica och där skulle det vara 17 st som ingen kände. Och det gick inga bussar hem. Sen fest nr 2 så var det nära och hos bruden Camilla där dom kände alla. Dom frågade mig vad jag tyckte men jag sa det att jag känner ingen, så det spelar ingen roll. Men vi drog till Camilla, och jag har aldrig kännt mig så utanför i hela mitt liv. Ingen ville ens ta kontakt med mig. Ingen! Alla hälsade glatt men sen var det inge mer. Som om jag var en outsider och inte var välkommen. Men jag ville inte vara en partypooper så jag tänkte okej jag kan väl stanna ett ag så kanske det blir bättre. Men ja det vart det inte det blev bara värre. Jag försökte ringa till Evve men hon hade ingen mottagning så hon kunde inte snacka. Men ja efter ett tag så sa jag ifrån men då skulle vi precis dra hem till Simon igen. Men aldrig mer säger jag bara! Jag försökte passa in men det gick inte. Men men sen hemma hos simon fick jag och Fredrik sova i en bäddsoffa som lät som fan när man rörde sig. Och Simons mor låg i rummet intill så man försökte vara tyst och viska. Ja Almunge är inget för mig men jag älskar sällskapet iaf. Alltså inte dom på festen, men killarna, Fredrik,Simon,Stefan,Emil,Ville,Jeppe,Pellefis Det är som min andra familj. Och dom säger iaf att dom tycker om mig och ser mig som en i "familjen"
Vänner får man aldrig nog utav.